sussaneblomqvist

I dag har vart en såndär otroligt tråkig dag, som om jag fick möjlighet att bestämma gärna hade stuckit ner huvudet i sanden. Men de är lätt att gräva ner sig när allt inte går precis som man vill. Och ännu lättare är det att störa i hjäl sig på saker man inte kan påverka, som vädret etc. Finns de något jobbigare en att cykla när det regnar och blåser?? Har kört runt fram och tillbaka på hojjen och underligt nog haft motvind precis hela tiden. Jag vet inte hur andra känner.. men jag hade hellre krypit ner med en varm filt i soffan å kollat på film. Det passar mig bättre! Eller som i går.. söndagar som alltid brukar vara mina vilodagar den enda dagen som man slipper dra " sitt strå till stacken". Då fick Jonas för sig att vi skulle ut och kratta löv.. Det kändes förbannat segt just då jag var mer sugen på att ta en runda på Allum. Men de förslaget röstades ju ner fort. Så de var bara till att dra på sig gummistövlar och hela kittet och ge sig ut. Med råga på eländet spöregna det ju såklart konstant och det dröjde inte länge fören jag var helt pisse blöt och min rumpa domnade av. Min enda tanke var att de här ska jag minsann aldrig göra om... men som med allt annat brukar man ju alltid få sig nån tankeställare eller få ut nått posetivt av det hela. Min för dagen var när jag såg ett stort löv ligga på marken.. tydligen något kvar glömt som jag hade missat.. "Löven kan ju kammoflera sig rätt bra bland gräset när dom har sin gröna sida uppåt." Men plötsligt kommer det en liten blåst som gör att lövet vänder på sig.. Då ser man helt plötsligt deras "mörka" sida och det gör det lättare att utskilja det ur mängden... en viss likhet med en levande varelse kallad Människan.

Hasta la bananas!