sussaneblomqvist

Jag har kommit fram till att ta det lugnt och inte jobba är verkligen inte min grej. Jag är förmodligen född till å stressa ihjäl mig. Det är så skrattretande.. söndagar är mina hatdagar, eftersom man har en hel vecka med bara massa jobb framför sig.. de är slitsamt och ibland väldigt påfrestande att man tillåter sig själv å grubbla på det så mycket.. man bygger upp jobbiga senarium innan det ens hunnit hända. Det medför att man får ännu mindre lust för det och får ångest.. men sen sätter man igång och allt känns lättare och går mycket fortare än väntat..

Det händer också att något helt oväntat kommer i mellan som en Magsjuka, Migränanfall eller liknande. Mitt förhinder kom i morse efter min lilla vurpa på träningen. Gjorde lite ont i skallen men tänkte inte mer på de, förens i morse.. Gick upp som vanligt och gjrode mina smörgåsar och precis när jag ska gå ut i hallen känner jag hur hela världen börjar snurra, börjar kallsvettas och må illa.. kastade mig ner i sängen och blev sedan liggande. Förmodligen var de någon hjärnskakning + blodtrycksfall. Så ska till farbror doktorn och kolla upp det i morgon. Får la hoppas att han drar någon slutsats. Hur som helst... när man väl är hemma och har fått sin lilla vilja igenom.. Så är det så ofantligt tråkigt.. finns då ingenting att göra. Inget vettigt iaf.. sen kan man ju sysselsätta med vilka tokig saker man vill... men de blir då inga barn gjorda med nått av de.

Dö-snack en av mina starkaste ämnen.

30 november försvinner en viktig person från mig..På ombestämd tid. Tomhet....

Om inte det här är kallas kärlek så vet jag inte...