sussaneblomqvist

Alla människor unga som gamla hamnar i mellanåt i svackor. (Vissa oftare en andra). När något inte går lika lätt som det brukar och det känns som vi jobbar i uppförsbacke precis hela tiden är det lätt att tappa glädjen och motivationen.. Vilket leder till tristess. När de vi håller på med inte är roligt har vi inte heller någon lust att utföra det. Ganska logiskt... Men det är nämnligen såhär att vi människor är bäst i världen på att bryta ner oss själva. (Skönt att man är bäst på nått). Skämt och sido. Vi går och ältar varför och inbillar oss att vi inte kan eller tappat de helt..Vi känner en press som gör att vi sätter ännu mer käppar i hjulen i stället för att fokusera på möjligheterna och sakerna vi faktiskt redan har och har lärt oss. Med det menar jag inte att man ska sluta sträva efter mer utveckling, Glädje, Kärlek eller annat. Men om vi inte uppskattar och känner tacksamhet över det vi har kommer vi aldrig att känna oss nöjda med den utveckling vi får. Det är något jag själv jobbat med som tusan men aldrig riktigt kommit till insikt med. Vi människor gillar att jaga, sträva efter mer. Vi blir aldrig riktigt nöjda?. Medgångar smakar gott.. Det vill vi ha mer av!! Det stärker en som människa. Men så fort det kommer minsta lilla motgång faller vi ihop som ett korthus. Det menas att vårt självförtroende är bra men självkänskan är låg. Låt mig då presentera er för balansgången.. Den är bra att vara kompis med. När man väl hittat mittpunkten är det ganska svårt att vippa över. Om det skulle ske en liten gungning åt något håll är de rätt lätt att bara ta ett kliv i rätt riktning. (Om jag vet vart jag ska placera foten).  Jag står fortfarande och vinglar fram och tillbaka. Men det verkar helvärt att jobba på iaf.

God natt.

"Kanske gud vill att vi ska träffa några människor som är fel för oss innan vi träffar "rätt" så att vi är medvetna om hur tacksamma vi ska vara för den gåvan när vi tillslut träffar den rätta."

När glädjens dörr stängs öppnas en annan, men ofta ser vi bara den stängda dörren, så att vi inte märker den som har öppnat sig för oss.

Den bästa sortens vänner är de som man kan sitta en hel kväll med utan att säga ett ord, och när man ska gå känner man att de varit det bästa samtalet i livet.

Kärlek börjar med ett leende, växer med en kyss och slutar med en tår.

Sanningen är den att vi inte vet vad vi har förrän vi har förlorat det, men det är ocksåsant att vi inte vet vad vi saknar innan vu funnit det.

Dröm det ni vill drömma, åk dit ni vill åka, och var det ni vill vara, för det finns bara ett liv och finns bara en möjlighet att göra allt det som man önskar göra.

Det finns ögonblick i livet då man saknar någon så mycket att man vill ta ut den personen ur ens drömmar och krama i verkligheten.

Att ge någon sin kärlek betyder inte att den personen kommer älskar dig tillbaka. Förvänta dig inte kärlek tillbaka bara önska att den du älskar har kärlek i sitt hjärta, men om personen inte har det, så har du det i ditt.

Gå inte efter utseende de kan bedra

Gå inte efter rikedom, den kan ta slut.

Gå efter det som gör dig glad, för det behövs bara ett leende för att göra en dålig dag bättre.

De lyckligaste människorna är inte de som har de som är bäst, utan de som på bästa sätt använder det som dom har.

Ha tillräckligt med tur för att vara ödmjuk

Ha tillräckligt mycket utmaningar för att vara stark

Ha tillräckligt med sorg för att vara empatisk

Ha tillräckligt med hopp för att vara lycklig.

Tänk dig alltid in i den andres persons situation. Mår inte du bra, mår förmodligen den inte heller så bra.

Lyckan finns för dem som gråter, för den som är sårad, för dem som letar och för den som anstränger sig, för bara de vet att värdesätta människor som berör dem.

Varje framtid bygger på det förflutna. Man ka inte lyckas i livet om man inte förlåter sina misstag och lämnar sitt brustna hjärta bakom sig.

Vad skulle du göra om allt visade
sej vara ingenting och saker som verkligen
betydde något tappat sin färg.
Vad skulle du göra om du verken ville
ha kakan eller äta den
om det hela tiden kändes som om du gick balansgång....?